Tack alla snälla ni som besökt, ringt, skickat sms, mailat, för alla blommor, nallebud, kort och på alla andra sätt alla visat sitt deltagande i den svåra tiden för oss. Det betyder mycket!

Det har nu gått fyra dagar och fortfarande är känslan så konstig. Ibland förstår man inte riktigt att det är sant. Att han aldrig mer kommer tillbaka. Det är orättvist och sorgligt och kommer ta väldigt lång tid att smälta. En tomhet hemma i Bredviken som inte riktigt går att förklara. 

Begravningsdatumet är satt och den kommer ske i nästa vecka. Det är med delade känslor jag ser fram emot den. Dels vet jag att det kommer vara fruktansvärt jobbigt men samtidigt är det en bearbetning och ett sätt att ge lille Fredrik det finaste av farväl man kan få och som han förtjänar.

I ett mail av en kompis fick jag en dikt som jag tyckte var väldigt fin.

 
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag är jag & du är du
Allt det vi var för varandra det är vi fortfarande
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade
Ändra inte ditt tonfall
Håll sorgen borta från din röst
Skratta tillsammans med mig
Som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting

Var med mig, le med mig, tänk på mig, bed för mig
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag

Livet betyder detsamma
Ingenting har skett som förändrar det
Livet går vidare för att det måste gå vidare
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap

Varför skulle du sluta att tänka på mig,
För att du inte längre kan se mig?
Jag väntar på dig för en kort stund

Alldeles i närheten
Allt är bra
/Henry Scott Holland