Farfar och Fredrik vilar bredvid varandra.

Detta inlägg har jag börjat skriva om flera gånger under dagen. Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner att någonting behöver jag få sagt. Det finns egentligen inte ord. Idag är det två år sedan min lillebror gick bort. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, och framförallt på den dagen. Det kommer alltid vara en dag som väcker olika känslor. Minnen från vad som varit, hur det var då och hur det känns nu.

Söndagen den 6e juni vaknade jag av ett samtal hemma i Vänersborg om att Fredrik blivit sämre och att jag skulle kolla upp flyg till Luleå. Då det var nationaldagen så var de flesta flygen fullbokade och nästa flyg till Luleå skulle gå på måndagmorgon kring sju. Som tur var så har jag världens finaste svärföräldrar som körde ner till Umeå och hämtade mig där. Strax efter midnatt var jag framme i Luleå och på sjukhuset och efter en stund kom även Kristina, Fredriks underbara assistent och en kär vän till familjen. Natten mot måndagen var väldigt jobbig för Fredrik. På tidiga morgonsidan verkade Fredrik lite bättre, jag och mamma gick upp till anhörigrummet för att vila en stund och ta en dusch. Det tar på krafterna, både psykiskt och fysiskt att sitta vid någons sida på det sättet. Pappa stannade med honom. Då mamma duschat gick hon ner igen  och jag sa att jag kommer ner efter en liten stund. Passade på att ringa Anders som var påväg till jobbet för att berätta att Fredrik tycktes vara lite bättre nu på morgonen. Precis när jag lagt på med Anders så ringde pappa och bad mig komma. Fem minuter senare hade Fredrik tagit sitt sista andetag. Hade jag valt det tidiga flyget på måndagmorgon hade jag inte hunnit träffa Fredrik en sista gång. Jag är så oerhört glad och tacksam att jag hann hem och hann vara med de sista timmarna i hans liv. Det är märkligt hur livet vänder så fort.  

Den dagen var den värsta dagen jag varit med om. Dagarna efteråt har aldrig varit desamma. Man funderar och minns hela tiden. Man glömmer aldrig, men det blir lättare.

Älskade Fredrik. Älskade ängel.

Du fattas oss.

1991-05-31 -- 2010-06-07

 

Magge

7 juni 2012 22:05

<3

 

mamma

10 juni 2012 18:42

Underbara Anna vad fint skrivet.Det var en jobbig tid och är ju det fortfarande för oss alla...Det var så skönt att vi alla kunde vara med fredrik den sista tiden.Och att du hann dit.Du var och är den finaste syster som Fredrik haft och Mikael har..kan inte alltid varit lätt för dig,men du är så omtänksam och snäll.och ställer alltid upp.Och som du skriver dagarna har inte blivit desamma efteråt,tur vi har fina minnen ihop med både Fredrik och farfar.Älskar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett stort grattis till min underbara älskade pappa idag.           Tack för att du är du. Älskar dig    ...

Nu har äntligen den fruktade dagen sedan länge passerat! Tentan är skriven och om allt går som jag önskar så var det även den sista tentan på vääääääldigt länge som jag skrev! Ska dock inte säga den sista någonsin, för mittiallt sitter jag och läser ...

Hej! Nu har helgen passerat och huvudet är fullproppat med det ena och det andra från kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och olika teorier! Om det räcker får jag svar på imorgon då det är dags för tentan! Känner att jag gjort det jag k...

Nu var det ett tag sedan jag skrev! Har varit en rätt hektisk tid och jag känner att tiden eller lusten inte riktigt räckt till för att blogga! Denna vecka är det plugg och lite mer plugg som gäller för fröken Bergman då det vankas tenta på måndag...

Idag har jag pluggat största delen av dagen! Jag har precis skrivit ut uppgiften och nu orkar jag inte tänka på den längre. Tycker det är nog trist att åka ifrån vfu:n mitt i allt då man är inne i undervisningen och ännu tristare är det då frågorna t...